Han har sökt så länge, i en evighet
Å vad det är han söker är det bara han själv som vet
Han har svart, han har vitt, han var en förvandlingens man
I sin hand bär han en ros och döden e hans namn

Han står där som han alltid gör var natt
Sen plötsligt brister han ut i ett satniskt skratt
Han ser en flicka som har otur att gå förbi
Å han tänker snabbt att henne får det bli

Det är försent hon har inte anat nånting alls
Hans kalla hand griper tag kring hennes hals
Kniven sticker till å känner hur hon dör
Hans hemska skratt är det sista som hon hör

Kroppen faller ner å blodet färgar gatan röd
Han får en känsla av makt när han ser att hon är död
Ännu ett mord i natten ännu ett liv
Han står ensam kvar å torkar av sin blodiga kniv

Hon ligger där på marken under månens kalla sken
Han smeker hennes kropp den är fortfarande varm å len
Han krossar rosen och så ger han henne dödens kyss
Han släpper röda rosblad över henne sen försvinner han tyst