Vers 1

ni har förnekat mitt namn
har andra jämte mig
fast jag tydligt sagt i bly o papp att sådant icke lämpar sig
svaret på frågan hela världen letar efter
vänder ni på till kärlek blev till egen intresse
nu rinner tårar från skulpturerna
kopparen har ärgats utav andetag från gudarna
kropparna är fårade och dropparna blir pölar
klart att det samlas till sjöar snart, vi blickar nu mot gröna hav
o allt jag ville var att älska er, älska mig, älska, helt ägna oss åt
älskadet
men det fanns chans att profitera
o med ansiktsmask blev man nån strax någon ni såg som eran
dom skrev om mitt ord o bytte mina råd mot deras sanningar
empati blev kätteri o egoism blev handlingskraft
stjärnan som jag skapat för att ledsaga blev pentagram
sjung tillsammans med mig för gemenskapande ändrar allt

Vers 2.

jag har sett hur vi har blivit trasiga liv
har sett dig klagandes, travande ner i vaga motiv
så är det livet det är fel på eller tar du dig dit
finner du svaret på frågorna när du badar i sprit
med stenen i handen, din tvivelaktiga tröst
att du vet att någon annan vill få kasta den först
så du slänger iväg den o hoppas att nån har dött
en manifestation för dom som har gjort narr av din röst
även om du gick emot allt som du står för
fick du endå den där chansen att få ta nått ifrån dom
slutar med vetskapen att du vunnit ett spel
men inte fören du märker att du sjunker djupare ner
så vi kan skylla på gud
eller väljer vi att vara vinnare nu
alla dör vi en dag men har många prövningar kvar
vi sjunger för dig vännen, mina bröder o jag.

Vers 3.

X2

Kan inte känna din vännen, men jag kan se mig själv
det är upp till dig o du känner dig inte redo än
kan bara visa nått liknande i en segergest
Kan inte känna din vännen, men jag kan se mig själv
det är upp till dig o du känner dig inte redo än
kan bara visa nått liknande i en segergest
att bara finnas för stunden och kanske leva sen